I can lay my body down But I can't find my sweet release
Jag känner mig så trasig. Förra veckan var ett rent jävla helvete, kunde inte sova men var trött konstant, gick bara runt som en salig ande. Visste att jag var vaken men kände ingen kontakt med livet runt om, som om jag var fast i en bubbla. Jag klarar inte av att hantera Flisans död, jag vet att hon inte finns men vägrar tro på det på något konstigt sätt. Men känner hela tiden tårarna som ligger och trycker, ju längre jag skjuter upp detta desto svårare och jobbigare har jag det, men tanken på att hantera det finns inte just nu. Men de senaste dagarna har varit rätt bra iallafall. Idag var jag hos doktorn och snart skulle hon och jag träffa någon annan doktor som jag kommer se regelbundet. Så nu är det bara för mig att undvika ett sammanbrott.
Puss puss
