Vanessa

Igår kväll var ingen bra kväll. Mådde piss, var jätte irreterad och arg, ville bara ta och krossa all porslin och glas vi har. Anledningen till att jag mådde så, visste jag, vilket gjorde mig ännu argare, vill inte falla tillbaka, men forsätter ändå att tillåta mig det.
Har inte haft det så här på veckor.
Och som alla andra gånger den senaste tiden jag mår såhär, kom saknaden efter en person, förstår inte varför jag tänker på han vid dom här tillfällerna, annars finns han inte i mina tankar. Kan det vara för att vid en längre tid fann jag alltid tröst och trygghet hos han? Även om det bara är för en liten stund han är i tankarna, stör det mig.

Hatar min mattelärare, han verkar vara så jävla stödig, typiskt, hatar matte och inte gillar jag det mer för att ha ett arsle till lärare. Däremot verkar min engelska lärare underbar :)

Har under en längre tid tänkt mycket på vad jag vill göra utav mitt liv. Har alltid velat jobba som designer, eller bara något inom mode överhuvudtaget. Senare kom jag och tänka på att när jag pluggar vidare skulle jag vela ta författarlinje. För det är något jag gillar att göra. Funderar på fall jag ska satsa på något som inkluderar dem båda? lite som Carrie Bradshaw i Sex and the city. Men men har tid för att fundera vidare på det.
Det känns så sorgligt att jag egentligen skulle ha tagigt studenten det här året, men så blir det inte. Så här hade jag inte planerat, men inget i livet blir direkt som man vill, vilket jag finner konstigt, är det inte vi som styr våra egna liv?

So long.